Idag fungerar det så att när en skogsägare gör en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen så räknas det också som en anmälan om samråd enligt miljöbalken. Och när man gjort en anmälan om avverkning så är det upp till Skogsstyrelsen att bedöma om det behövs samråd. Skogsutredningen föreslår att dessa två processer ska separeras. Det innebär att skogsägaren antingen gör en anmälan om avverkning enligt skogsvårdslagen eller en anmälan om samråd enligt miljöbalken, beroende på det aktuella områdets naturvärden. För att underlätta för skogsägare att veta vilken anmälan som krävs kommer Skogsstyrelsen att få uppdrag att kartlägga dessa områden i ett digitalt kartlager, i vilka områden med samrådsplikt markeras. T.ex. områden med höga naturvärden, statliga skyddsvärda skogar, värdekärnor och värdefulla vattendrag. Område som däremot inte kommer att omfattas av kartlagret är förekomsten av fridlysta arter. Här ligger ansvaret kvar på skogsägaren att själv bedöma om en åtgärd riskerar att påverka fridlysta arter på ett förbjudet sätt, och därmed kräver en separat samrådsanmälan. Skriv nedan vilka fördelar och nackdelar du ser med förslaget.
Förstår inte varför de skall separeras. Som anmälare måste man rita in område som det gäller och görs det digitalt skall man upplysas direkt att samråd krävs. Viktigast är att man förstår att det krävs mer upplysning och förklaring om hänsyn om det berör samråd men som användare bör det vara inom samma process.
Tack för era tankar, fortsätt gärna att dela med er! Det här förslaget är det förslag vi tycker är svårast att analysera. Vi har länge efterfrågat ökad förutsägbarhet för skogsägare, vilket detta förslag har en ambition till. Men det blir bara förutsägbart ATT det är samrådsplikt inom vissa områden. Vad samrådet sen kommer att resultera i vet ingen förrän man samråder. Alltså om samrådet leder till åtgärden får utföras, att åtgärden behöver anpassas eller att åtgärden inte tillåts. Det tror vi kommer att stressa upp många skogsägare.
Eftersom förekomster av fridlysta arter inte kommer att omfattas av kartlagret hamnar ansvaret på markägaren att bedöma om det är samrådsplikt där. Det kommer vara svårt och troligen leda till att skogsägare i de flesta situationer vill samråda för säkerhetsskull (missar man att samråda kan man bli åtalad).
Om man kan komma att åtalas för att inte anmäla samråd när det gäller fridlysta arter så finns det väl ganska få som skulle vara sugna på att chansa på att det inte finns en enda groda, fladdermus eller knärot som man då skulle kunna bli åtalad för att ha missat.
Givet att Skogsstyrelsen klarar att tillhandahålla aktuella kartlager digitalt och tydligt definiera vilka fridlysta arter som markägaren/verksamhetautövaren måste ha koll på och kunna identifiera så kan det innebära större tydlighet när samråd krävs.
Å ena sidan lägger myndigheten (SKS) över mer av det formella ansvaret på skogsägaren, men samtidigt är det myndigheten själv som ska tillhandahålla bedömningsunderlaget och definitionerna, och dessutom vara den som markägaren ska samråda med om det anses nödvändigt med samråd. I bästa fall leder det bara till administration och dubbelarbete, i värsta fall ett system där Skogsstyrelsens trovärdighet både gentemot markägare och naturvårdsintresset havererar.
Kortare handläggningstider är alltid positivt, förutsatt att spelreglerna är väldigt tydliga gentemot markägaren.
Med ett bra underlag som tydliggör vart samråd är aktuellt och varför så är det bra
Om området inte behöver samråd, och åtgärden får utföras efter 10 dgr så är det bra. Men annars borde kartsystemet säga till om att det behövs samråd.
Problemet med den osäkerhet det innebär för oss skogsägare är oftast inte att det finns saker att värna om i naturen utan att man som enskild skogsägare måste ta det kostnader det innebär. Därför är ersättningsfrågan viktig att lösa. Brukanderätten får heller ej ta oproportionerliga former för väldigt många är måna om att kunna bruka den skog man i många generationer tidigare gjort. Tidigare har vi pratat om att värna viktiga miljöer och dessa bör gå bra att i kartmaterial hitta åt. Att jaga enskilda individer av arter för att det suttit på en gren någonstans får inte innebära att just det området drabbas av brukandeförbud utan här skall krävas minst att det är en boplats. Ser man fridlyst art skall det viktiga vara att värna viktiga miljöer i närheten för den arten och krävs stort intrång är rimlig ersättning (125 % på marknadsvärde) det som bör gälla.
This content is created by the open source Your Priorities citizen engagement platform designed by the non profit Citizens Foundation